Att män och kvinnor ser såhär på sig själva är väl ingen nyhet (suck), men nu har jag alltså läst om män som anser smala kvinnor feta, och kvinnor som anser tjocka män smala!

Med andra ord ser vi det motsatta könet på samma sätt som de ser sig själva i spegeln.
Så till alla er feta män därute: Innan ni ber er kvinna gå ner i vikt ska ni nog klämma er
själva på fettet lite!

HÄR ÄR ARTIKELN OM DET HELA!

Med en gemensam ålder på 52 år har vi fortfarande
nog med barnasinne för att bygga en koja att mysa i.

Det enda som krävs för att jag ska få åka är en beviljad semesteransökning. HOPPAAAAAAAAAS!!

Yes, vi förlovade oss på alla hjärtans dag och idag är vi äntligen offentliga med det!
Jag ville berätta för vissa familjemedlemmar och vänner innan cybervärlden fick veta.

Sandro Silva & Quintino - Epic (Original Mix).

Så jävla skön att jobba till, allt går som på räls.
Hoppas nattklubbarna börjar spela den snart med,
älskar beatet (som kommer en bra bit in på låten
så var tålmodig!!)



Bästa låtarna just nu:

Sandro Silva & Quintino - Epic (Original Mix)
Edward Sharpe and the Magnetic Zeros - Home
Svenska Björnstammen - Svalkar Vinden
Lana Del Rey - National Anthem
Lana Del Rey - Radio
Gotye - Somebody That I Used To Know
Purity Ring - Lofticries

Kameran gör inte färgerna rättvisa, de var MYCKET starkare i verkligeheten!

Har iallafall lagt en primer på hela ögonlocket för att förstärka färgerna.
Använda färger från ögonvrån räknat:
1. guldvit
2. orange
3.knallrosa
4. lila

Danmark

Har varit på Tivoli i Köpenhamn tre gånger. Köpenhamn är, bortsett från drogerna, en underbar stad.
Första gången var jag där med min familj och deras vänner. Jag vågade åka fritt fall och jag kom nätt och jämt in pga min längd. Andra gången var på klassresa i fyran, och tredje gången var med min mexikanska kompis Itziar. Vi bodde hos hennes vänner lite utanför Köpenhamn. De pratade danska i familjen, men spanska med Itziar. Jag och Itziar pratade svenska och jag pratade engelska med de vuxna. Ibland vände sig Itziars mamma om och började prata spanska med mig och då svarade jag på svenska vilket utbröt stora skrattsalvor.
Jag har även varit på Legoland som 13-åring. Jag var lite för gammal för vissa attraktioner men jag ljög om min ålder för att få åka med min yngre syssling.

 

Danmark är bra för spontanresor och behöver inte bli så farligt dyra. Man kan åka över dagen om man så vill.

 

Spanien

Som liten åkte jag med min syssling (samma som hon på Legoland) och hennes familj till Canarieöarna. Det var första gången jag var utanför skandinavien utan mina föräldrar. Jag minns de vilda bananerna och hur folk ropade "barbie girl" efter mig.
För snart två månader sedan var jag i Barcelona. Jag blev fullkomligt förälskad! Arkitekturen, maten, utelivet... Jag vill helt klart tillbaka. Kanske på sommaren nästa gång så man kan ligga på den otroliga stranden.

Spanien är för dig som gillar kultur, sena nätter och shopping. Åker du till koloniöarna finns det mycket vacker natur, sol, bad och värme som väntar.

 

 

England

Eftersom mina kusiner bor i England hälsar jag på i stort sett årligen. Många tänker "London" när jag säger att jag åker till England, men jag har faktiskt bara varit där två gånger... Däremot så har jag varit i de norra delarna ett dussintals gånger. Jag älskar naturen, hästlivet och de underbara människorna. Om man ska åka til lEngland skulle jag föreslå under en högtid som julen, Halloween, påsk med mera eftersom det alltid händer en massa spännande då. I England är allt tio gånger mer än i Sverige. De har tio gånger fler märken att välja mellan i mataffären, man har tio gånger så mycket julpynt som vi svenskar osv.

Det är landet för dig som älskar pub-livet, att vandra i naturen eller som helt enkelt blir faschinerad av att det finns så mycket av allt.

 

 

USA

När jag var 16 åkte jag till mina drömmars stad, New York. Amerikanarna är EXTREMT trevliga och att skriva lite kort om N.Y är OMÖJLIGT eftersom det kan kännas som om man befunnit sig i 10 länder på en dag!

New York är staden för dig som gillar: Storstadspuls varvat med lugna stadsdelar, musikaler, shopping, kultur, mat, trevliga människor och att samla på oförglömliga minnen!

 

 

 

Bosnien

Som ni säkert vet var det krig i Bosnien under 90-talet. Spåren efter krigets syns fortfarande, även om landet är på väg uppåt. Bosnien har underbar natur, till och med i huvudstaden Sarajevo framhävs den. Det finns mycket att lära om kriget, även om sig själv som människa. Det är svårt att i ena minutern besöka platser där massaker utförts på pojkar och män, för att senare sitta och ta en kaffe på ettmysigt café. Det finns möjligheter att besöka moskéer, shoppa och vandra runt i mysiga byar/städer.

Bosnien är ett land man ska åka till om man är intresserad av nutidshistoria, natur, shopping, fika-stunder och framför allt för dig som vill växa som människa och förstå andra människors öden. Det kan bli en svår och känslomässig resa, men man lär sig otroligt mycket.

 

 

Thailand

Jag åkte till Thailand år 2009 för att volontärabeta som engelsklärare. Landet har extremt mycket att erbjuda, inte bara kritvita stränder och lady-boys. Vi befann oss längre in i landet, på landsbygden till en början. Där är allt extremt billigt och invånarna som knappt sett vita är extremt trevliga. Åker man längre ut mot kusten eller storstäderna blir priserna nästan det dubbla, men fortfarande extremt billigt! Bangkok gillar jag faktiskt inte alls. För mycket avgaser och fattigdom för min smak. Jag gillar landet dit turismen inte nått ännu, men mest av allt gillar jag nog ö-livet. Billiga drinkar, vita stränder och det udnerbara havet!

Thailand är till för alla som inte hatar småkryp. Du kan äventyra i djungeln, volontärarbeta, sola, festa, shoppa osv. Thailand har något för alla.

Läste Simones blogginlägg om den stora depressionen: Att shoppa jeans.

Hon döpte inlägget till "Död åt höftben och andra kvinnligheter!".
Jag förstår såklart ironin bakom namnvalet, men ändå hade jag hoppats
på en rubrik som löd "Död åt våra sjuka ideal!".
Jag hade önskat att hon inte hade behövt skriva som hon gör i sitt inlägg.

Jag kommer inte ihåg när jag handlade jeans senast. Går mina sönder lappar jag ihop dem, jag vill inte utsätta mig för jeansshopping helt enkelt.

Jag har många jeansshoppar-minnen från min barndom.
Det var värre än att åka till tandläkaren.
Det var värre än att åka till doktorn.
Värre än att väga in sig hos sjuksyster för att sedan berätta för tjej-maffian vad man vägde.
Värre än att åka till simhallen och visa sina feta ben i baddräkt inför klassen, framförallt inför tjejerna.
Jag var 8-9 år och hade "flodhästlår".

Minns hur en i tjejmaffian påpekade att jag fick stora lår jag fick när jag satt ner.
Efter det satte jag aldrig ner mina lår helt när jag satt ner offentligt.
Jag satt på rumpan och vilade på tårna så låren inte stötte emot stolen.
Jag hoppas du läser och vet vem du är, och jag hoppas du lär dina barn hur man beter sig mot andra.
Än idag kan jag komma på mig själv med att sitta i lår-positionen, det är så invant.

Tillbaka till mina minnen.
Jag hatade hatade hatade att shoppa jeans. Värst var det på JC.
Det var inte tillräckligt coolt att handla på KappAhl, så det blev JC,
trots att jeansen var tio gånger tighare där.
Jag hatade omklädningsrummen, ångesten när man inte ens fick upp tyget över låren.
Jag hatade hatade hatade tanten som kom och nålade byxbenen som skulle sys upp.
Beviset för att man inte dög, ett konfirmerande av flodhästlåren.

Sjukast av allt är att jag tänker mig en stor fet padda när jag tänker tillbaka på min kropp som liten.
Det var jag inte, jag hade bara former (var väldigt tidigt utvecklad) medan de andra tjejerna i klassen såg ut som pojkar i kroppen. De hade inget underhudsfett så deras muskler syntes igenom huden och deras armar och ben var som stickor. Inte för att de var sjuka på något vis utan för att de inte var lika utvecklade som jag.
Jag trodde jag var fet för alla skulle vägas, mätas, jämföras.
Och jag jämfördes med flickorna med pojkkroppar.


Här är jag 9 år gammal och tydligen såg jag mig som extremfet...



Slutligen vill jag tillägga att jag har haft en BRA barndom för jag är uppväxt i en bra familj och jag hade fina vänner! Tyvärr kan vissa barn vara riktigt onda och det kan ärra andra under hela barndomen. Eller under hela livet om man har otur. Även om jag hade varit extremfet så finns det fortfarande en människa, ett barn, bakom den kroppen. Alla människor förtjänar att finnas till och känna sig perfekta precis som de är.

Det har varit ett jävla tjat om vikt från min sida på sistonde, men som ni kanske märker är det ett viktigt ämne för mig.

Det här kommer nog sticka folk i ögonen, särskilt eftersom jag är långt ifrån anorektisk.
Det här kommer nog sticka folk i ögonen, för det är inte så ofta en normalviktig känner
sig för smal (däremot känner sig nog nästan alla normalviktiga sig för tjocka då och då).

Jag kan se på foton och nästan aldrig tänker jag "usch vad fet jag är". Men IBLAND, på vissa kort,
tycker jag att jag ser extremt senig och kotig ut. Detta är kanske mer ett undantag än regel,
men det händer. Jag är inte så petite av mig, det är inte naturligt för mig att vara smal. Naturligt smala, små människor passar jättebra i det liksom människor som har naturliga kurvor är fina i det. Det är när man väger mer/mindre än man är ämnad för som det kan se lite lustigt ut. (Jag har tjejkompisar som väger både 10 kilo mer och mindre än mig och jag har aldrig tyckt det ser konstigt ut för de SKA se ut så, deras kroppar är ämnade för det).

Imorse vägde jag mig. Detta gör jag sällan eftersom att jag inte vill fokusera alldeles för mycket
på vikten, utan mer på hur jag mår på insidan och hur jag känner mig i min kropp.
Ibland väger jag mig dock och detta är för att "hålla koll". När jag väger mig gör jag det på
morgonen innan jag intagit dryck och föda.

Det senaste året har jag alltid alltid alltid vägt exakt på pricken lika mycket.
Imorse när jag vägde mig hade jag gått ner ett kilo. Mitt hjärta sjönk lite.
Jag vill inte väga 57. Jag har inte vägt 57 sen jag gick i 6:an. Jag vill inte väga lika mycket som jag gjorde när jag var tolv och mest av allt vill jag inte gå ner i kilo. 58 var perfekt.  Hälsosamt. Lagom för mig. Ett kilo låter kanske inte så farligt men tänk om det blir ett kilo till? Och ett till? Hur gick jag ens ner detta kilo?!

Jag har vägt uppåt 70 kilo i mina dagar, och jag var verkligen inte nöjd med det, det passade inte på mig. Det senaste 1,5 åren har jag varit så nöjd med min vikt. 58 kilo passar min kropp perfekt. Hoppas verkligen det får stanna där!


Bilder som får mig att reagera.

Faktum är att jag inte känner mig sådär när jag tittar mig i spegeln, så frågan är om det inte bara är vinklar med mera som får mig att se ut så? Precis som man kan se tjockare ut än man är på vissa kort.



Jag ser hellre ut som Marilyn än Twiggy.

14/2 - Alla hjärtans dag.
22/2 - Tjejmiddag hos Lollo.
4/3 - Mammas 50-årsmiddag.
23/3 - Min sambos 31-årsdag.
21/5 Min 21-årsdag.
26/5 Min 21-årsfest (har redan börjat planera, haha!)

sommar 2012.

Vad ser ni fram emot?


Hos Lollo för ungefär ett år sedan :)

Blir så sjukt irriterad på folk som tackar för bloggkommentarer.
Jag kommenterar inte för att du ska skriva "tack" i min blogg, inte
heller för att jag tror att jag får fler läsare om jag kommenterar andras
bloggar som en galning. Jag kommenterar för att få respons i ett samtal.
Är det jag skrev inte intressant så bara lämna det.


Jag kommenterar för din text har berört mig, väckt frågor inom mig eller bara irritation.
Hur som helst hade jag något att säga.

Har du något att säga om det, var min gäst.
Men herregud vad menlöst att tacka för en kommentar. Varje gång någon pratar
med mig ska jag säga "tack för din kommentar!!!!" likt en mekanisk papegoja
och sen ska samtalet stanna där.

Jag skulle aldrig kommentera bara för att. Vilket slöseri med tid.
Säga en massa trevliga saker man egentligen inte menar för att öka statistiken men
inte en jävel läser din blogg egentligen. Jag har mellan 50-150 läsare om dagen och
inte en enda av dem läser för att jag skrivit "Hej, läs min blogg!!!" i 500 andra bloggar.
De läser för jag berör, väcker frågor eller helt enkelt bara irriterar.
Hur som helst har jag något att säga.

Vissa bloggar har uppåt en 30 kommentarer per inlägg men vart enda en är svarskommentarer.
Jag får knappt några kommentarer alls, och det är okej med mig sålänge jag slipper tack-kommentarerna.
Ofta kommenterar folk det jag skrivit när jag träffar dem i verkliga livet. Kanske för att det är enklare att föra
en diskussion där, vad vet jag, men en diskussion blir det iallafall. Jag kanske har noll kommentarer
enligt statistiken men mitt mål är ändå nått, jag har skapat en diskussion.

Så ni kan sitta där med era låtsasläsare och fortsätta skriva låtsaskommentarer.
Själv ska jag göra mig en kopp te. Over and out. Finns på stan eller här på nätet
om ni har något ni vill diskutera.

Det ser ut som om min hals fortsätter i all oändlighet...
Här är iallafall mina nya mystofflor, det är teddy-tyg i dem!
Passade utmärkt till resten av min rosa pyjamas.


Tofflor, lite mysiga celluliter och jättesköna pyjamasshorts!

Hittade lite bilder från i somras som jag inte visat tidigare.
Jag vill ha sol, värme och jordgubbsmojitos!!



Mitt virkade linne som mamma gjort :)


På min 20-årsdag mixade jag glasögon och fläta.
Jag var kluven över tanken om att inte längre vara tonåring.

Jag kokade egen fläderblomssaft som jag sedan hällde över i flaskor.
Flaskorna fick en blommig tygbit runt korken och fästes med sidenband,
perfekta gå bort-presenter som uppskattades.


Min älskade solhatt!


Jordgubbsmojiton som var ett måste på alla after works. (alkoholfri)


Hippie-utstyrsel och den i vanlig ordning obäddade sängen.


Mina "sommarfläckar". Syns bara då jag är brun och beror på att jag
saknar pigment just där. På vintern syns dem inte eftersom hela jag är
så vit då! Jag älskar dem eftersom de är väldigt personliga och
symboliserar sommaren <3

Allt detta för under 300:-


Jacka med pälskrage och pälsbolero, båda i fuskmaterial såklart!


Väska i ormskinnsimitation med guldfärgad kedja och denimklänning.


Hårkammar från sidan och framifrån samt kragen på kappan.


Inköpsställe: Human bridge vid Södercentrum i Kalmar!

Igår var jag på Guldfesten, enn gala för Kalmar Näringsliv.
(Eller klubben för inbördes självbeundran som min sambo brukar säga).

Såhär såg jag ut förra året:


Nandie, Elin, Mia och jag

Och lite bilder från i år:

Mina må-bratips
-    Cykla cykla cykla!
Jag har ingen bil och bor i utkanten av stan, vilket innebär att det blir en del cyklande. Minst 40 minuter om dagen. Enbart detta har lett till en viktminskning på 7 kg sen jag flyttade hemifrån. Nu har min kropp dock hittat sin balans och jag kilar stadigt på 58 perfekta kilon.

-    Släng din godisgömma.
Visst det kan vara trevligt med godis, men ha det inte liggandes hemma. Jag får nog sötsug 10 gånger om dagen och hade jag då haft godis tillgängligt hade gått och småätit. Nu måste jag gå hela 300 meter till affären puh vad jobbigt! Ibland går det inte att hålla tillbaka suget iallafall och då blir det en tripp till ICA, men då är det förmodligen värt det!

-    Säg inte nej till dig själv.
Jag säger alltid JA till mig sälv. Godis, kläder, en hel dag i soffan. Sånt som man intalar sig själv är dåligt. Genom att förbjuda mig själv att göra det jag vill får jag motsatt effekt. ”Denna vecka ska jag inte äta kakor” sa jag och åt mer än någonsin. Om jag säger ”Jag tar en kaka om jag vill” har jag lättare att känna efter. ”Vill jag ha den här kakan?” utvecklas frågan till och oftast är svaret nej, jag vill inte. Är svaret ja äter jag kakan, köper jag klänningen, lägger jag mig i soffan.

-    Omge dig med människor du gillar.
Det låter ju så förbannat självklart men tyvärr tror jag en hel del personer umgås med människor de hade mått bättre utan. Livet är för kort för att umgås med energitagare istället för sådana som ger dig glädje och energi. Helt ärligt är jag hellre ensam än umgås med folk som bara tar upp min tid. Lyckligtvis är jag inte ensam, jag har helt underbara personer runt omkring mig. Dessa människor ställer upp för mig på samma sätt som jag hade gjort för dem. Enda sättet att få en omgivning som är så 100-procentligt kärleksfull måste du vara benhård och sålla bort så kallade vänner. Jag har nog sållat bort mer vänner än jag behållt, men lika bra är nog det!

-    Ät en ordentlig frukost.
Jag har gått från en kopp te till frukost till två ägg och välling istället. Jag somnar inte lika ofta i skolan eller gäspar lika mycket på jobbet. Nice!

-    Må inte dåligt över vad som komma skall.
Om du har en inlämningsuppgift om fem veckor, planera och räkna ut hur mycket tid du behöver. Får jag fem veckor behöver jag ofta en intensiv vecka för att klara av den. De andra fyra veckorna tänker jag inte på den. Varför ska jag stressa dessa fyra veckor när det inte påverkar kvalitén på arbetet?

- Ta dig tiden att göra sånt du tycker är roligt. Har jag sagt att jag har börjat rida igen?? ;)

görs alltså nu.
Det går emot mina principer att länka till en tävling, fråga mig inte varför, men det gör det.
Så hur kommer det sig att jag gör det då? Jo för kuddarna man tävlar om är så himla fina!
Så mitt ha-begär tog över lite...

http://inredningstipset.se/2012/january/tavling-vinn-tva-kuddar-med-tryck-fran-rofa.html



Älskar ju New England-stilen!

"Plocka upp skiten efter din hundjävel!!" skriker arg, rökande tant från sin fula balkong.
"Min hund har inte skitit?"
"Jag såg det nog allt!!"
"Då får du gärna visa var min hund har skitit isåfall"
"Ja det ska jag göra!" svarade arg tant och smällde igen balkongdörren.
Jag stod och väntade men det kom aldrig någon.

OM FOLK KUNDE SKAFFA SIG ETT JOBB ISTÄLLET FÖR ATT KEDJERÖKA OCH SE LÅTSASBAJSAR!!