Har ni någonsin varit med om att folk blir upprörda för sådant som ni själva anser vara en petitess?
Har ni blivit förbryllade över hur era män fullkomligt bryter ihop över en fotbollsmatch eller hur era fruar går ner i en mindre depression när en av hennes 10 000 skor fått en synbar repa?

Alla har vi våra heliga ting som är viktiga för oss, även om det kan verka helt bisarrt ur andras synvinkel.
För mig är mat heligt.

När jag går på restaurang får jag nästan alltid beslutsångest.
Tänk om de andra beställer in  godare mat än mig??
Tänk om den andra rätten jag funderade på skulle vara bättre?

En gång när jag var ute och åt med familjen beställde alla samma rätt utom jag.
Det visade sig att deras mat var helt fantastisk medan min black and white var något medioker.
Middagen var förstörd. Jag satt tyst resten av måltiden.

Igår skulle jag och min älskade pojkvän beställa thaimat (för fjärde gången på en vecka för min del, thaimat slår det mesta). Bara några dagar innan hade jag beställt rätt nummer 11, och det vattnades i munnen när jag tänkte tillbaka på rätten. Den gången hade jag även beställt mat åt min wingman Elina. Hon åt nummer 15, en rätt som var helt okej, men inte i närheten så god som min rätt Pad Kai. Igår när jag ringde var jag dock en smula förvirrad och beställde just nummer 15 i tron om att det var nummer 11. Jag beställde extra cashewnötter och vattenkastanjer till. Killen i andra sidan luren lät väldigt skeptisk.

När jag öppnade matlådan hemma sedan förstod jag varför. Rätten jag hade framför mig passade inte alls med det jag hade beställt extra. Jag kände sorgen i mitt hjärta, ja det gjorde riktigt ont i mig. Inget ris, ingen kokosmjölk, inga minimajsar, bara massa nudlar och kyckling. Fy-faaaaan vad ledsen jag blev rent utsagt. Min stackars pojkvän erbjöd sig att byta. Han hade ju åtminstonde ris så jag tackade ja. När jag smakade insåg jag att det var stekt ris och att den första rätten faktiskt var godare. Då brast det för mig. Jag ville inte vara jobbig och byta tillbaka men jag ville inte äta stekt ris.

Då, i mitt patetiska tillstånd, gick jag till toan och grät lite.

Slutligen kom jag ut, bad om ursäkt, bytte tillbaka till mina nudlar med cashewnötter och insåg att det inte var så dåligt trots allt. Nu i efterhand när jag skriver om det inser jag att jag är en mycket sjuk och bortskämd människa.
Men när jag kommer till mat är jag gravallvarlig, inte fullt frisk så att säga.

Don't mess with my food, typ.

(Tusen och åter igen tusen tack för att du står ut med mig Jonas)



Pad Kai, en av mina favoriträtter (efter satay Gai).