What can I say, i simply love them.


Robin Tunney


Megan Fox


Katy Perry


Taylor Cole

Igår ville min pojkvän se Battle Los Angeles, och med tanke på hur många chickflicks jag tvingat honom att se så gick jag såklart med på det. Faktum är att jag uppskattade filmen. Jag är inget Sci-fi fan precis, men gårdagens film var helt klart okej underhållning. Jag tror till och med jag skrattade vid några tillfällen.

PLUS: Det var en bra story, filmen kändes inte som om den var två timmar utan flöt på bra. Det var kul att det var så många igenkännbara skådespelare i filmen. Gillade slutet.

MINUS: Lite väl amerikansk med återkommande peptalks, pompig musik och soldater som ställer upp för varandra i ur och skur. Stort jävla minus var Michelle Rodriguez, som för femhundratrettioelfte gången spelar BAD ASS-brud. Menar ni att ingen annan kvinna i världen kan hålla ett maskingevär och säga mother fucking-coola ord?!

Yo waddup Mtv, welcome to my crib.









Now get the heeeeell outa here.

Är lite missnöjd med nedersta bilden, men det är smällar man får ta!

SJUKT GOD!

Jag fyller 20 imorgon. Är inte redo att bli vuxen än.
Over and out.



Ps. Love make up stores foundation och rouge.

Jag släpper aldrig taget om dig,
för när jag ligger mot ditt bröst och hör dina hjärtslag
vet jag att det är där jag hör hemma.

Jag släpper aldrig tagit om dig,
För du är den som alltid alltid trott på mig.
Den som aldrig ger upp och allttid står ut.

Jag släpper aldrig taget om dig.

Det var förvisso två år sedan, men den här bilden hamnade på blogg.se's framsida och läsarstatistiken sköt i höjden!

Denna annons hade jag kunnat tänka mig som tavla!

Jag
     tycker 
             du
                  ska
                        titta
                               in
                                   i
                                      min nya blogg, 






                                                                           


                                                                               och om du gillar den ska du följa den via Bloglovin!

Jag har aldrig varit en brud som suktar efter modellkillar. I find them rather boring.
Faktum är att deras personligheter ofta är lika intetsägandes som deras utseenden.
Inga brister, inga fel. Bara en perfekthet lika spännande som mormors välstädade finrum.

Jag har många gånger funderat på att retuschera mig själv. Större läppar, laserbehandling mot ärr, förstora brösten, banta hit och dit. Men de tankarna har jag släppt ganska snabbt igen.

Har en tjejkompis som förstorade läpparna för några månader sedan, och jag hade svårt att koncentrera mig på vad hon faktiskt sa för jag såg bara en klump silikon framför mig. Jag har tjejkompisar som förstorat brösten och fick en ny personlighet på köpet av plastbrösten. Det känns så ytligt allt det där. Att sippa champagne som man inte gillar men dricker för att andra ska se hur gott man lever.

Jag är inte den tjejen. Jag är tjejen med ett ärr mellan mina ögonbryn som får mitt ansikte att se lite mer härdat ut än det borde. Jag är tjejen med små pattar ocjh en fantastisk mage. Jag är tjejen som inte alltid orkar raka benen och som drar gränsen för retuschering vid hårfärgsbyte. Kanske lite ögonbrynsplock med, I confess. Men jag är hellre fattig, lycklig och sådär naturligt vacker än lever ett låtsas-jetset liv fyllt med silikon och låtsasvänner.

Så  om du någonsin funderar på att "fixa till dig själv" vill jag bara säga en sak:
Var inte så jävla tråkig. För vem fan vill vara som mormors välstädade finrum?



Osminkad, småfinnig och helt perfekt.

Har du tänkt på att det finns människor som kan såra en så mycket att det förändrar dig som person? De ärrar dig för livet. Till en början är man arg på personen. Man är arg på sig själv som lät sig luras. Det känns som en infektion i hela kroppen, man bygger en mur mot folk likt ett immunförsvar bygger murar mot bakterier . Man lever med det hela tiden. Tillslut läker du ihop och går vidare. Ärren blir namnlösa. Du kopplar dem inte längre till deras händelser och personer utan de bara finns. Men finns, det gör de. Du ser dem inte men de finns alltid där. Jag har försökt sminka över dessa ärr i flera år. Verka så normal som möjligt. Johanna, den simpla och problemlösa tjejen. Faktum är att det är inte förrän man inser hur skadad man är som man kan jobba med det. Jag tänker inte låta det förflutna påverka mig, ändra mig som människa. Jag tänker inte låta mig infekteras och ruttna av andra människors brister.


Det är nu jag blommar ut. Nu är det  bara jag och endast jag kvar i mig.

På universitetet har man inga lov, men eftersom jag pluggar till lärare och hade praktik i en skola på påsklovet fick även jag det! Så här såg det ut:

På långfredagen gick jag upp tidigt för att fixa inför min 20- och sambons 30-årsfest. På lördagen hade vi festen som ni kan läsa om här. Jag hade riktigt skoj! Dagen efter mådde jag bättre än jag trodde jag skulle göra. Vi åkte till Jonas farmor och åt påskmiddag, plus att jag fick leta påskägg med Jonas småbröder och kusin. (Alla under 20, och jag fyller ju i maj!)


Jag och Jonas öppnar presenter

Dagen efter var det tur för min farmor att få besök. Vi snackade skit på balkongen tills jag blev röd som en tomat.
Skulle dock inte påstå att färgen höll sig i mer än några dagar. På tisdag upptäckte jag att Jessica och jag har gått och blivit grannar, varpå vi satt och njöt av solen på min balkong.


Jessica på min balkong

Onsdag-fredag var jobb jobb jobb. Hann trots det både med en grillkväll och ett Di Leva-uppträde i Kalmarsalen med mamma. Vi skrattade åt att han sålde sin skiva, affischer samt ÖRTSALT.


Lite grillning med Öland i bakgrunden


Di Leva i Kalmarsalen

Även på lördagen, valborg, blev det till att jobba, men på kvällen sllog vi klackarna i taket. Linda som fyllt 30 fick sig en överraskningsfest och frammåt midnatt gick vi på nattklubb.


Jag och Elin på Harrys

Söndagen var en dag i bakfyllans tecken. Trötta och dana tog  jag och Jonas in till stan där vi åt på subway för att sedan cykla hem i blåsten. Vi fortsatte att frysa i blåsten på den nya fotbollsarenan här i Kalmar där KFF vann med 2-0

Ett helt okej "lov" med andra ord!