Rena rama drömmen - del 4




Världens bästa date.

Igår fick jag ett spontanryck och frågade min käre pojkvän om vi inte skulle börja träna gym på momangen. Sagt och gjort. Någon var macho nog att lyfta maximalt medan jag mest kämpade för att inte dö mellan varven. Något som förvånade mig något oerhört var hur många pussar jag fick, trots tomatfärgen i ansiktet och svettpärlorna i pannan. Efteråt åt vi en välförtjänt middag på stan, varpå båda stank vitlök och diverse saker, men det gjorde inget för sällskapet var fortfarande i toppklass. Avslutade med bio, I am number four, där jag låg med armen runt min kille och kände mig alldeles nyförälskad. Tror det sticker folk i ögonen lite, att man kan vara nyförälskad efter åtta månader tillsammans. Well, det kan man!

Jag blev dessutom bjuden, vilket jag tyckte var en väldigt fin gest. Jag är inte den som är  den som menar att män ska betala, usch nej. Men jag är den som är den som är student, ni vet den fattige sorten. Så det var verkligen uppskattat <3

Jaha, då har jag skrytit klart. Over and out.

Jag är ingens apa.

Som jag har förstått det hela så finns det folk som inte är helt holly jolly över att jag har gått och lugnat ner mig. Att jag inte stannar ute tills krogarna stänger vartenda helg eller att jag för den delen tar upp allt talrum som jag gjorde förr. Såhär är det gott folk. Jag är kär.

Jag går jättegärna ut och träffar folk, jag tar gärna ett glas vin och jag skrattar mer än gärna med mina vänner. Men när natten kommer så finns det bara en person jag vill vara med . Hans hjärta är mitt och mitt hjärta är Hans, och får  jag inte vara med Honom mår jag inte bra helt enkelt.

Det händer fortfarande att jag tar ett glas för mycket, det händer fortfarande att jag svingar runt som en apa på dansstångarna och det händer fortfarande att jag ordbajsar tills folk får ont i öronen. Jag är "mig själv" som vissa anser det. Men snälla var god och respektera när jag inte har lust att vara klassens clown, för det är min rätt.

Den som inte gillar det behöver inte umgås med mig. Jag har tillräckligt många vänner som uppskattar mig även om jag inte apar runt.



Som jag sa igår. "Det är inte min uppgift att underhålla er".





The reunion of the Pussy and the Korv.

Ett lokalt inlägg - kräver förkunkap:

Jaha, igår åkte jag hem till Siri för lite kex, vin och skitsnack. Och jag har förstått att somliga har höjt på ögonbrynen och förundrat sig över att två tjejer som varit så elaka mot varanda bestämmer sig för att lägga allt åt sidan och växa upp. Jag antar även att folk hoppas på snaskiga detaljer om hur vi drog varandra i håret följt av örfilar, spottloskor och fula ord.

Jag vill summera kvällen i ett ord: trevlig.

Blev ni besvikna?

P is for Portman, P is for P*ssy.



Herregud vad jag ÄLSKAR Natalie portman.
Alla tycker att hon är ett äkta American Sweetheart,
men hur började hon sin karriär?
Jo, hon spelade 12-åriga Mathilda, en äkta BADASS-brud, i min favoritfilm Leon the professional.
Filmklippet chockar nog många men jag tycker det är helt underbart.
Roligare Oscarsvinnare får man leta efter!




Det här är det sjukaste jag någonsin hört.

Igår pratade jag och familjen om att jag var lite rundare när jag var liten. Vi tittade på gamla kort och jag sa "titta vilken liten tjockis" och skrattade. Det var liksom babyfett, inte fetma på något dåligt sett. Hälsosamma runda kinder. Vi skrattade och påpekade att det där babyfettet försvann tillslut.

Då berättar mamma att det var något som oroade mig väldigt mycket som 8-åring. Jag hade tydligen skrivit i min dagbok att jag var tjock och sedan hade mormor kommit på mig med att spy upp mat. Detta är inget jag har NÅGOT som helst minne av, jag måste ha förträngt det helt. Jag mådde illa när jag hörde detta. Först trodde jag det var en lögn och förnekade det hela, men när jag tänker efter så skulle min mamma inte ljuga för mig. Nu när jag accepterat att det förmodligen är sant blir jag arg och äcklad. Äcklad över att en 8-åring ens TÄNKER sådana tankar. Vad i helvete får en 8-åring att vilja svälta sig själv!?


Jag önskar jag kunde åka tillbaka i tiden och säga åt mitt 8-åriga jag att det där babyfettet skulle sätta sig på de rätta ställerna såsmåningom, men att även om det inte gjorde det så ska man aldrig aldrig utsätta sig själv för det jag gjorde. Och man ska aldrig aldrig lyssna på vad idioter säger. (Minns fortfarande hur en tjej i klassen skulle jämföra lår hela jävla tiden).


Jag skulle säga åt mig själv att jag är helt jävla perfekt som jag är och att jag inte borde ändra nånting alls.


Rena rama drömmen - del 3



Jag drömmer om vita väggar och vita lakan. Igår fick min sambo ett tjog med vita, mjuka handdukar i födelsedagspresent. Vardagslyx <3

Att tacka nej till SVT.

Ett filmteam på två  gubbar kommer fram till mig när jag låtsas njuta av min Capuccino on the rocks (den var inte alls god nämligen), varav den ene trycker upp mikrofonen i ansiktet på mig.

"Hej, vi kommer från SVT, skulle du kunna svara på lite frågor?".

Den annars så mediakåta Korven hade vanligtvis spelat upp en film i huvudet om hur denna intervju om vårvädret på två minuter kommer leda till pengar och berömmelse och genast tackat ja. Men hon vet bättre nu. Hon är ju hela 19 år och 10 månader.

"Nej"

Pinsam tystnad.

"Ehh, nej?"
"NEJ"

"Nähe, okej..." sa mikrofonmannen och gick vidare med sin kamerakompis.

För Korven är gammal och vis nu. Korven vet att det enda en två minuter lång intervju om vårvädret leder till är kommentaren "Fyfan, låter jag verkligen sådär?" när man ser programmet i Smålandsnytt eller diverse obetydlig lokalsändning. 



                                 Med andra ord: Jag klarar mig.




Vad är ditt dagens?

Dagens...

humör:
Trött...
tanke: Längtar till min sambos födelsedag på onsdag och min tjejträff på fredag.
lunch: Saffranskyckling med ris, apelsinskal, morot och mandel. MUMS.
måste: Skriva diskussionsdel i ett skolarbete på lärarlinjen. Blä!
önskan: BLI FRISK! Sluta producera tonvis med snor...
sms: Pappa jag saknar dig! Kan vi inte gå på hockey eller något sånt snart?
blogginlägg: http://www.knighttcat.com/2011/03/monsoon.html MODE!
låt: Those Dancing Days – Reaching Forward
skratt: Vaknade av att jag fes väldigt högt, fnissade lite inombords.




Lösögonfransar är obligatoriskt när man ska på gala.


Korvenslillaönskelista


Rena rama drömmen - del 2


About being a bitch.

Först står det "Lillgammal och skitförbannad", sedan har jag en bild på mig själv där jag ser gravallvarlig ut. Och lite så tror jag folk uppfattar mig. Lite bitchig helt enkelt. Folk utifrån kan nog missuppfatta mig, eftersom jag kan vara rakt på sak, säga till när jag inte uppskattar saker samt ifrågasätta andras tillvägasätt.

När någon ifrågasätter mig viker jag inte undan det första jag gör. Först vill jag klargöra mig och se om personen fortfarande inte håller med (ifall det hela var ett missförstånd), sedan kan jag argumentera för- och nackdelar med min metod, samt för- och nackdelar med den andres metoder. Rätt schysst ändå. Under denna process händer det ibland att jag inser att den andres metod var bättre och då säger jag det.
Ibland tycker jag att min metod är bättre och då håller jag fast.



Detta gör jag mot såväl bekanta som vänner. Jag tror inte mina vänner har problem med det, för de vet att jag bara för ett resonemang. De vet att om jag anser att de har betett sig illa så säger jag det till dem, och om de gör något fint så är jag lika duktig på att påpeka det. Jag minns hur en kvinnlig släkting till mig i chefsposition klagade på att folk ansåg henne som elak så fort hon ställde krav på dem och att hon  tyckte det var tråkigt. Jag är likadan. Jag kommer alltid ställa krav på folk runt om kring mig, och jag uppskattar faktiskt folk med lite auktoritet. Det gör mig inte ledsen när de säger åt mig att jobba hårdare eller bättre, sålänge de gör det på ett ödmjukt sätt. Kanske är det för att vi är kvinnor? Vi ska vara söta och snälla och vara åsiktslösa. Hade min släkting till chef varit man hade hon bara gjort sitt jobb. Och de som inte kan ta kritiken är främst kvinnor. Feminism har alltid varit otroligt motarbetat av kvinnor själva. 


                                                                     ........


Vänner och familj vet att jag ställer upp för dem och lyssnar, de vet att jag kan ta samma sorts kritik som jag ger. De vet att jag är en otroligt varm människa som bryr sig om de i min närhet. Bekanta däremot kan nog ta mig som rätt känslokall, bossig m.m. Kanske tål de inte kritik, kanske ser de inte de gånger jag ger dem en extra klapp i ryggen och säger bra jobbat. 

Fast mest av allt
, KANSKE KANSKE, så är det bara min uppfattning om hur de uppfattar mig. Kanske tycker inte folk att jag är en bitch. Kanske uppskattar de min ärlighet? Kanske är det en stämpel jag gett mig själv..?




Rena rama drömmen.



Den där nörden är jag.

Ni vet den där jobbiga typen som alltid har kameran i handen?
"Bara en till!" "Stå still.... hooold it. hooold it. Tre, två, ett... väntaaaa".
Eller som helt oväntat trycker upp kameran i ansiktet för att sedan
chocka en med blixt i ansiktet som gör en mullvadsblind i minuter?

Den personen är jag.

Jag vet mycket väl hur irriterade somliga kan anse mig, liksom jag blir irriterad på de som faktiskt inte verkar ha något emot mitt fotograferande. För de som inte har något emot knäppandet ställer alltid upp sig på rad och ska ställa sig i stilig posé med inövat leende. Och jag vill ju ha spontana bilder!

Any how, den här helgen glömde jag kameran hemma! Och till min stora besvikelse kom det upp så lite som tre bilder från festens härligheter. Själv tar jag säkert 50-100 bilder på en kväll. Av dessa kort blir bara ett tiotal riktigt riktigt bra. Och riktigt kul är det att ha kvar dem som minne. Folk verkar alltid uppskatta mitt stora bildarkiv i efterhand. Intressant hur de som tittar på mig med suckande blickar är de som gärna tittar på bilderna efteråt. De är väl för coola för mig eller något, men vill gärna se sig själva på bild. Vad vet jag ;)


Helgens spontanbild, observera hur jag har en hel soffa för mig själv
och är... naken?

Här kommer ett gäng spontanbilder i Korv-anda:







Ofta är det inte korten som var menade att bli som är de roliga.
Ofta är det korten man råkade trycka av eller som inte blev som man
hade tänkt sig som man uppskattar, som när jag försöker övertala
Sandie att inte äta gräspå vartenda studentbild. Säg det till en hungrig häst liksom.
Och någons sko kom med? Slutbilden som jag använde som tack-foto blev jättefin,
men det är de 40 andra misslyckade bilderna som jag gillar mest.

Vad har du för vuxenpoäng?

Hur många vuxenpoäng har du? Tänk på saker som att du måste kolla mer än ett par enstaka gånger på Allsång på Skansen för att den ska räknas, hund räknas bara om det är en du skaffat sen du flyttat hemmifrån, sommarjobb räknas INTE och angående  dansen/godiset/whiskeyn går det att byta ut mot liknande substantiv, exempelvis vals eller cognac! Spelar du inte Bingolotto men Bridge kan man även räkna dessa, tänk i dem formerna ;) Är du skild får du även gift-poäng, är du omgift får du även skild-poängen. Putsa fönster måste ske mer än vid flyttstäd... De i fetstil är MINA poäng!

After Eight (1p)
Allsång på skansen (2p)
Barn (2p)
Bil (1p, kombi +1p)
Bingolotto (1p)
Bor hos förälder (-2p)
Buggkurs (1p)
Celuliter (1p)
Diskmaskin (1p)
Dubbelsäng (2p)
Garage (1p)
Gemensam ekonomi (2p) Måste dela på mer än livsmedel!
Gift (2p)
Gråa hår (1p)
Hund (1p)
Hushållsassistent (1p)
Husvagn/båt (2p)
ICA-kundkort (1p)
Jobb (1p)
Julgran (2p)
Friskis & Svettis (1p) annat ställe räknas INTE!
Förlovad (1p)
Kaffe på maten (1p)
Konferens (1p)
Korsord (1p)
Lån (1p)
Långfärdsskridskor (1p)
Långkappa/rock (1p)
Lättöl (2p) dricker för smaken och inte fyllan!
Morgontidning (1p)
Morgontofflor (1p)
Parmiddag (1p)
Partaja till gamla vinylhits (1p)
Pensionsspara (2p)
Putsa fönster (1p)
Rabattkupong (2p) Tar du med kasse hemifrån räknas även detta!
Sambo (1p) Kompis räknas intte!
Skilsmässa (3 p)
Storhandla (1p)
Svampplockning (1p) Sylta och safta räknas med!
Symaskin (1p)
Söndagsstek (2p)
Tapetsera (1p)
Viktväktarna (2p)
Villa (2p)
vinprovning (1p)
Visitkort (1p)
Välja att inte svara i telefon (2p)
Whisky (1p) Måste gilla, inte bara smakat!



0-15 p = Omogen
16-25 = Vuxen
Över 25 = Mamma / Pappa

JAG FICK 23, VUXEN, VAD FICK DU?



Vad är väl en bal på slottet?


Albino-liket på bal.

HERRE MIN GUD, jag ska på bal i Lund i övermorgon och jag har fortfarande inte bestämt  mig hur jag ska ha håret eller sminket! OCH jag har fått en jättesnygg finne på hakan till råga på allt.

Jag vet ju hur det blir när allt inte känns helt perfekt... Jag blir ett kryckmongo som min vän Elina skulle uttrycka sig. Så SNÄLLA GUD, för min och de i min omgivnings skull, låt finnen försvinna, låt håret bli PERFEKT och låt allting funka på lördag! Annars kommer vi ha ett skrikande pms-barn på hotellet på lördag, det vill vi ju inte.


Sist jag gick på bal gick vi igenom frisyren dagar innan balen hos frisören, jag hade ordnat skjuts till min klänning och vädret var alldeles underbart. Jag klantade mig inte en enda gång med sminket. Jag, Johanna "Albino" Gustavsson var brunast av alla då jag hade pressat i solen varje dag.

Nu har jag som sagt inte planerat så väl. Och finnen, den jävla finnen! Och solfrossa på det...
- Ja, jag fick för mig att jag inte ville vara blek i min klänning på lördag och sista-minuten-solade i solarium nu i veckan. Japp, solfrossa. Eller UV-frossa kanske det heter? Men det är väl OKEJ att vara likblek i mars? Eller grön snarare. Jag var så vit att jag såg självlysande ut. Nu ser jag inte ut som ett lik iallafall. Alltid något.




Vänster: I stadsparken inför balen i somras.
Höger: Samma klänning ett halvår senare på gala, en ANING vitare.



Kan avslöja att jag ska ha långklänning på kommande bal, hur den ser ut får ni se efter helgen!


Laughing My Ass Off.

1. Spola fram till 01:00



2. Njut av remixen



3. Kissa på dig lite av skratt


Vänner och "vänner"

Igår hade jag och min sambo en diskussion om vänner i alla dess former.
Jag kände hur jag inte riktigt tillhörde någon grupp längre och att det är viktigt för mig. Det är ett sätt att identifiera sig själv. Vem är jag? Jag räknar min sambo som min allra bästa vän och själsfrände, men jag vet mycket väl att man även behöver andra vänner utanför förhållandet.



Vi kom fram till att det finns olika sorters vänner:
Vänner som är värda något.
Vänner som är vänner när det passar dem.
Vänner som är lata.
Simpel vänskap.
Komplicerad vänskap.
Vänner som är vänner på avstånd.
Vänner som är familj.
Vänner sen barnsben.
Vänner som alltid kommer vara vänner.
Vänner som lever på gamla meriter.
Vänner som är "vänner".

Jag har alltid tillhört ett gäng av ett slag och det är den sortens vänskap jag gillar.
Gängen har alltid splittrats så  småningom, inget verkar hålla för  evigt.

Ibland flyttar folk.
Ibland glider man isär.
Ibland händer något så oväntat och konfliktfyllt att det inte går att vara vänner mer.
Ibland får man bara nog.

Hur som haver så ska  jag ta vara på den lilla skaran av äkta vänner jag har kvar. Jag är för gammal för låtsasvänner á la Morgan. Sen tänkte jag hitta lite nya med. Intresserad?





RSS 2.0