Jag blir arg när jag tänker på alla rökare. De som röker när de går framför mig så jag behöver andas in deras skit, de som är oansvariga och röker framför barn. Jag blir arg när jag tänker på alla modetidnignar som framställer rökning som en glamorös livsstil. Jag blir arg på alla rökare som klagar på att de aldrig har råd med nånting men lägger tusenlappar på GIFT.

Sen blir jag ledsen med.

Jag blir ledsen när mina vänner röker, för de är så otroligt vackra allihop men kommer se ut som russin långt innan femtio. Om de nu blir så gamla.



Jag blir ledsen när min mamma röker. Ledsen, för hon betyder allt för mig och jag hatar att det finns något som är värt att förkorta sitt liv för. Ledsen för mina framtida barns skull, som skulle kunna få mycket mer tid med sin mormor om hon inte rökte.

Om jag bara fick önska mig en sak i 20-års present så skulle det vara att min mamma slutade röka. Helt.

Hela lärarutbildningen genomsyras av ett feministiskt perspektiv, vilket gör mig till en glad Korv!
Det handlar om demokrati, hur vi printar in de stereotypiska könsrollerna redan vid födseln (mor- och farföräldrar vill enligt studier inte hålla i barnet om de inte vet vad det är för kön, eftersom de då inte vet HUR man ska hålla det...) .

Att jobba på ett feministiskt sätt i klassrummet handlar inte om att göra pojkar till flickor och flickor till pojkar. Det handlar om att vara en rättvis lärare där varken det ena eller andra könet ska ges fördelar, utan man ska se till personen. Man ska ha individanpassad undervisning. Och det låter ju jättebra!  Sen vet jag mycket väl att jag bara är männniska och att det finns rum för misstag, även ur denna synpunkt.

Jag satt precis och läste ur ett kompendium som heter "Processskrivning". Där fick man ta del av texter elever skrivit och lärarnas svar. Den var kanske inte så feministisk som kurslitteraturen brukar vara... Här kommer följande skrattretande exempel:

Idag har jag hoppat hopprep.
Den nye Niklas i fyran har inte bråkat med mig idag.
Jag undrar varför han bråkar med mig?
Snälla du vet det så kan du svara.
Hej då.

Svar: Jag visste inte att Niklas bråkar med dig.
Men jag ska tala med honom om du vill.
Han kanske tycker om dig och det är därför han bråkar lite med dig
Anne.



Ett uttalande som detta får mig att undra en enda sak:
Anne, är du dum i huvudet?

När jag blir arg förvandlas jag till någon annan. Söta rara Johanna finns inte mer.
Jag ser svart, det går inte att få tillbaka mig. Det spelar ingen roll att jag ångrade mig sist jag blev arg. Det spelar ingen roll att jag lovade att nästa gång jag kände så skulle jag stanna upp, fundera om det är värt att det, lugna ner mig och tala lugnt.



Nej för när jag blir arg spelar det där ingen roll, det är gårdagens stoff. När jag blir arg har jag ingen kontroll. När jag blir arg skiter jag i precis allt. Det handlar om mig mig mig, och stackars den jäveln som måste möta mig då. Varje gång jag blir arg och försöker reflektera över huruvida jag borde lugna ner mig eller inte tänker jag bara att det är en helt annan sak den här gången. Och jag har RÄTT att vara arg. Ja, jävlar vad rätt jag har. Och så biter jag ihop tänderna lite till.

Tur att  blickar inte kan döda. Jag tror förresten att min kan den om jag verkligen skulle försöka.  


Sen får jag vara ifred i några minuter. Så småning om minns jag inte ens varför jag var arg. Då är jag inte bara lugn, jag låtsas som om solen skiner och alla är bästa vänner. Tyvärr brukar inte folk vara så sugna på att sjunga om regnbågar efter mitt vredesutbrott och de ignorerar mig. Och då blir jag så där JÄVLA arg igen.

Mordlysten blick och ihopbitna tänder.





Käre gode gud, jag tror jag behöver proffessionel hjälp.

Jag satt och kollade igenom mina bilder på facebook häromdagen. Plötsligt kom det upp lite bilder på min vän och hennes ex när de var allmänt lyckliga tillsammans. Jag blev konfundersam. Skulle jag ta bort bilderna? Båda hade taggat av sig, av förståerliga själ, men bilden fanns fortfarande kvar likt samlat bevismaterial på polisstationen.



Först tänkte jag att om de hade haft problem med bilden så hade de sagt till med vid det här laget och att det inte var upp till mig. Sen funderade jag på om det var schysst att ha kvar bilderna mot framtida potentiella pojk- och flickvänner till det forna paret. Det är helt okej att ha ett förhållandebagage, men det är aldrig kul att få det upptryckt i ens ansikte. Så jag tog bort bilder där de pussades med mera, men lät "neutrala" bilder vara kvar.

Ja det där med facebook är ett djävulens påfund. Jag vet en tjej som hade kvar alla bilder på henne och hennes ex i förhoppning av att hans nya skulle få syn på dem.


Själv vill jag inte ha mitt förflutna där. Nej, jag avtaggade mig själv samt ringde ett antal samtal för att se till att bilderna verkligen försvann. Jag tycker det är mitt ansvar.

Vad tycker ni?

Är det okej att ha bilder från sitt förflutna på internet?

Jaha, då har glasögonen anlänt.
Nu ska jag bara skaffa tandställning, gå upp 20 kilo och börja titta på Star Trek så får jag ÄNTLIGEN gå med i nördarnas hemliga klubb. Säg inte att jag nämnde den bara, den blir inte så hemlig då.

Nog för att det kan ha varit placebo, men bara efter fem minuters användning av mina glasögon kändes det som om huvudvärken försvann. Det som irriterat och gnagt i månader försvann tack vare en plast- och glasbit. tack gode gud för dagens makalösa ting.

Korven ska få glasögon!
Det är väl min kropp som fått för sig att anpassa sig till mitt framtida yrke.
Japp, som lärarstudent känns det väldigt lägligt för ett par bågar.
Och så sexig jag ska bli sen då! Ska gå runt med dem på nästippen och ha munnen halvöppen tjugofyra/sju i ett försök att sexa upp samvaron på ett nördigt sätt. Måste öva redan nu, jag kanske får kramp i käken annars.

So long suckers!

När man är ledsen kan man alltid ringa mamma.
Hon tar sig alltid tid att lyssna, ja jag får faktiskt prata hur mycket jag vill.
Efter en evighet av pladder blir man tillslut tyst, och då flikar mamma in med sina åsikter.
Men inte förrän hon vet att jag har pratat klart.

Min mamma är klok hon.

Jag börjar lite snällt med Kenza, hon är söt som en hasselmus!


Inget snack om saken, Blondinbella ÄR lik Miss Piggy!


Dessie påminner mig om en örn som  tagit några för många...


Paow påminner om en snäll ko, ja hon har ju gått och blivit lugn av sig.


Kissie är för mig en myrslok, jag behöver nog inte förklara varför.


Foki får bli ett spökdjur. Jag är inte helt säker men jag tror det KAN ha med hennes ögon att göra.



Men man är väl inte så mycket bättre själv....


De kallar mig för kakmonstret!