Tack, men jag vet hur gammal (ung) jag är?
När jag hälsar på nya människor känner jag att jag måste göra ett så vuxet intryck som möjlig. Snart lär jag behöva avslöja min ålder och då kan ett fast handslag och en stadig blick vara avgörande för hur de ska behandla mig efter att jag nämnt mina ringa 20 år. 9 gånger av 10 funkar det. Vart tionde gång får man höra "Men lille vännen! 20 år, herregud, vad vet man då liksom?"
Ja-a du... Jag vet iallafall mer om folkvett än dig, eftersom jag vet, till skillnad från dig, att sådana kommentarer inte lämpar sig. Sedan vad jag vet eller inte vet är ju ingenting som någon kan uttala sig om efter att ha känt en person i två minuter.
Jag tror man har olika mentala åldrar beroende på vilken miljö man är uppväxt i. Jag har tagit eget ansvar för min ekonomi sedan jag var 13 år gammal. När jag sökte sommarjobb gjorde jag det på egen hand. Mina föräldrar har aldrig varit några curlingföräldrar som fixat jobb åt mig. Inte för att de inte kunde utan för att de visste att de skulle göra mig en björntjänst. Jag har alltid fått tala för mig själv. Jag har alltid fått testa mig fram, men jag har även fått stå för konsekvenserna när det gått illa. Det finns fan 26-åringar som fortfarande bor hemma och tror att deras föräldrars pengar växer på träd. Har den människan ett större intellekt och mer mogenhet än mig? I think not. Visst, en 30-åring har levt tio år mer på vårt jordklot och därmed haft mer tid på sig att mogna. Sen finns det de människor som inte tar tillfället i akt, och de finns de som vill absorbera in så mycket kunskap om livet som möjligt.
Ingen behöver berätta för mig hur många ljus jag har på tårtan, jag kan hålla räkningen själv. Tyck gärna att jag är dum och naiv, men basera det på min personlighet och inte min födelsedata.
Till min älskling.
22 augusti 2010, vi hade varit ihop i 2 veckor!
20 + 30 = FEST (bildbomb)
Igår hade jag och Jonas vår gemensamma 50-årsfest. Ca 38 pers kom och jag hade så jävla kul rent utsagt! Tack alla underbara människor! Såhär såg kvällen ut:
1. Mingel i en timme
2. indelning av lag samt val av diktator (lagledare). Lagen var gjorda så att man skulle lära känna så många nya som möjligt. Lagen var följande:
- Kuba
- Irak
- Libyen
- Burma
3. Lekar:
- Vem har störst?
- Vem sväljer först?
- Vem får in den först?
- Vem tar den hårdast?
- Juckboll (flaskfotboll)
- Hand mot hand
4. Frågesport om anekdoter och pinsamma händelser i mitt och Jonas liv. 1:a pris var ett presentkort på massage värde 500:-
5. Presentöppning. Fick allt från designersmycken till glasskålar till medicin mot irriterande och illaluktande underliv. Mina underbara killkompisar gav den sistnämnda presenten såklart...
6. Party party!
PUSS och stort GRATTIS älskling, vi är 50 år i år! ÄLSKAR DIG!
Färgglatt
Som dagen innan julafton!
Lokalen vi ska hyra har röda gardiner och en röd tavla. Min klänning är knallröd och förvånansvärt nog blev även våra dekorationer röda. Ballonger, bordsdukar och grilanger i samma färg. På sätt och vis blir dt ju helt perfekt, för rött är kärlekens färg.
Min stora kärlek har precis fyllt 30.
Hans stora kärlek ska snart fylla 20.
Det ska vara rött helt enkelt!
När jag får 25 barn...
Adrian,
Adriana,
Alexia,
Alexis,
Alina,
Alistar,
Amelia,
Antonia,
Cassius,
Gabriel,
Hugo,
Lukas,
Naemi,
Naomi,
Natalia,
Nataniel,
Nemi,
Nova,
Oliver,
Olivia,
Ollie,
Sam,
Samanta,
Tea,
och
Tyra!
Sex and drugs, sex sex and drugs.
På lördag har jag min 50-årsfest! Ja eller jag fyller ju 20 men jag har festen tillsammans med min älskade man. Så om ni kan er matte kan ni lista ut hur mycket han fyllde nyligen. Och då ska jag vara en riktig party pleaser.
Den här kommer DD att gilla.
Not so useless after all?
Johanna Banana the Tyranne
Jag ska inleda dagen med morgonstund, följt av lilla löpsedeln, diskussion och redovisning av elevarbeten.
Efter det blir det halvklass, den ena halvan har slöjd vilket innebär att den andra halvan är mycket enklare att hantera, hehe.
Efter lunch är det byte av grupper och då kommer slöjdbarnen in. De ska ha engelska med mig, Johanna Banana the Tyranne!
Och eftersom det är fredag slutar vi redan vid 13! (vilket innebär att jag bara behöver sitta kvar till tre!!!! YAY).
Jag tycker samma sak om skolan NU som när jag var elev själv. Det är roligt, men det är alltid lika skönt med FREDAG!
Världens saknad.
YEAAAAAH YEAAAH YEAAAAAAAAAAAH!
Tack mamma, det ser ut som om jag har bajs mellan fingrarna.
En innehöll mynta/mentol/annan frisk grej, och skulle pigga upp "trötta ben".
Den andra fick jag veta var vanlig hudlotion.
Denna vanliga hudlotion använde jag på min sambos stackars fötter igår när jag skulle massera dem.
Imorse vaknade jag och mina händer stank misstänksamt mycket brun-utan-sol.
Mina misstankar stärktes när jag var BRUN mellan fingrarna.
Jag läste noggrant på flaskan och efter ett tag fick jag syn på ordet "sunkissed". Attans bananer!!
Var bara till att förklara för min man att han förmodligen hade väldigt bruna fötter...
Men jag ska inte skylla på mamma som inte sa något, jag tror inte hon visste om det själv nämligen.
Jag skyller på den människa som designat ettiketten. När en bodylotion innehåller brun-utan-sol ska det helst stå med på fler ställen än den finstilta texten. Så var det, designens fel. Inte mitt. Nej nej, jag gör aldrig fel...
Jag har nog använt för mycket anti age-kräm.
En 7-årig flicka kom fram till mig på skolgården där jag var rastvakt.
- Vilken klass går du i? frågar hon och jag tar förgivet att hon menar som lärare och inte som elev.
- Jag är i klass 3.
- Men vaaaaaaa? Är inte du lite för stor för att gå i trean?
För ca ett halvår sedan kom det fram ett gäng lågstadieelever och frågade mig hur gammal jag var.
- Gissa!
- 15?
- Nej.
- 14?
- Nej
- 13 då?
- Hahah nähedu!
- ÄRU DUM ELLER? Hon går ju i gymnaaaaaaasiet fattaru väl?
Jag orkade inte riktigt förklara att jag gick på universitet, gymnasiet lät helt okej efter de första förslagen...
Two brits and a Korv.
Sitter på ett café i stan och surplar te.
Hör två engelsmän bakom mig som talar en engelska jag känner igen mycket väl. Det stör mig att jag inte kan avgöra om de båda männen är från Yorkshire (uttalas Jååkkshöh) eller Derbyshire (uttalas Döhbyshööö) så tillsllut måste jag fråga:
-Excuse me?
- Yes?
- My apologies for being noisy, but I can't locate your dialect. Are you from Yorkshire or Derbyshire?
Männen lyste upp som två solar varpå den ene berättade för mig att han var från Derbyshire och att hans vän var från Yorkshire.
Fan vad nöjd jag var med mig själv då! Haha. 
Sanningen om McDonalds.
Globala företag har alltid medias ögon på sig och man har sett dokumentärer hit och dit om hur McDonalds missköter sig. Jag vet inte hur det ser bakom stängda dörrar i andra länder, städer eller ens på Baronen som är den andra restaurangen i min stad. Men jag vet hur det ser ut på mitt McDonalds där jag jobbar. Jag har haft många olika sommarjobb och extrajobb och jag har aldrig trivts så bra som på mitt nuvarande. Alla i personalen är jättesnälla, vi ger alltid varandra beröm och umgås även på fritiden. Ibland har jag fått förfrågan om jag vill gå hem tidigare, men för det mesta frågar de om man vill stanna längre än schemat säger. Jag har alltid känt att oavsett vad jag svarar så respekterar de mitt svar. Jag kan även kompromissa: "Jag kan stanna en timme till, inte två". Och då är arbetsledaren alltid lika tacksam. Aldrig NÅGONSIN har jag fått stämpla ut för att det är för lite att göra. Vi gör inte så helt enkelt, det går emot lagen.
Vi skrattar och har roligt på jobbet, men vi är alltid nogranna, särskillt arbetsledarna. Det är hög status på att göra så fina hamburgare som möjligt. Vi låter absolut inte hamburgarna ligga i skåpet hela dagen utan det som ska slängas slängs. Jag har sommarjobbat i vanliga restauranger och deras hygien och organisering av råvaror är inte en tiondel så bra som på snabbrestaurangen jag jobbar på just nu. Vi har måttot "Clean as you go" vilket innebär att man alltid ska hålla dressbordet och grillen ren. Så fort man får tid över ska man på eget bevåg städa.
På min arbetsplats finns både killar och tjejer, från olika kulturella bakgrunder, olika åldrar och helt olika personliheter. Vi har en kille på jobbet som är förståndshandikappad som alla mer eller mindre älskar. Han är väldigt stark och passar perfekt till att hjälpa till på lagret samt att fylla upp i köket. Det är alltid lika uppskattat att arbeta med honom.
Jag tror aldrig jag har hört någon prata skit om en sur kund. Det tillhör jobbet att bemöta alla sorters kunder. Vi kan aldrig veta om personen i frågan haft en dålig dag eller dylikt. Dock vill jag påstå att 9 gånger av tio så är kunden jättetrevlig vilket gör att man mer än gärna är trevlig tillbaka.
Helt ärligt, jag kan inte tänka mig ett bättre extrajobb. Jag tror det får folk att växa och ger en möjligheter i livet. Jag tar exempelvis inga lån nu när jag pluggar till lärare. Det hade aldrig gått utan Mackedonken! 
